Det här kommer nog bli det längst inlägget jag kommer skriva någonsin men idag måste jag bara skriva av mig. Det finns en hel del dagar då jag är nere och helt i min egen värld. Men det beror enbart på en sak och det är år 1996. Det är året då mina tre kusiner blev kidnappade av sin egen pappa till sudan.
Det hela började med en ful skilsmässa. Min moster och hennes tre barn flyttade ifrån huset och in till stan. Malmö festivalen skulle börja i malmö. Mina kusiner hade varit hos sin pappa ett tag. Det var hans ”tid” att ha barnen. På fredagen skulle vi alla ses på malmöfestivalen och äta. Vi bodde lite utanför stan men även vi hade fått lägenhet i stan och skulle flytta snart. Vi skulle faktiskt alla bo på samma gård och jag och min jämngamla kusin och bästa vän skulle gå i samma klass.
Vi hade bestämt tid och plats. Jag, min syster och mamma stod och väntade på malmöfestivalen.
Fem minuter sena, tio minuter sena, en halvtimme sena. Vi ringde min moster. Pappan hade inte lämnat barnen som bestämt. Min moster ringde pappan men inget svar. Vi ringde till morfar för han var den enda som hade bil. han satte sig i bilen och åkte ut till pappans lägenhet. Han möttes av en totalt tömd lägenhet. Inte en pryl fanns kvar.
Jag minns inte så mycket efter den tomma lägenheten. Men jag minns att jag och min syster sov hos mamma den natten. Om det var under natten eller dagen efter som vi fick beskedet minns jag inte. Men jag minns att min moster hade ringt runt till pappans släkt. Hon fick reda på att pappan och barnen var i sudan.
Pappan hade fört ut mina kusiner under falsk identitet. Han hade lurat dom att dom skulle till tivoli i köpenhamn. Mina kusiner var då 5, 8 och 12 år När de väl hade åkt flyg förstod de att inte allt var rätt till.
Efter ca en vecka åkte min moster ner till sudan. Pappans familj vägrade hjälpa till. Först gömde dom barnen och min moster visste inte riktigt var dom befann sig. Barnen blev hjärntvättade och lurade till att det var deras mamma som lämnat dom och att hon var en smutsig kvinna och inte levde som en äkta muslim som man ska göra. Min moster befann sig fram och tillbaka i två år i sudan för att kämpa fram umgängesrätt. I ett så strikt muslimskt land är detta i stort sätt omöjligt. UD:s jan eliasson hjälpte min moster och gjorde en stor insats för min familj. Men inte ens en så högt uppsatt man kunde hjälpa oss. Tillslut gick ett umgänge igenom. Min moster fick träffa sina barn i ett rum. Bevakat av pappan och andra män. Hon fick utstå hårda ord från sina egna flickor och blev smutskastad. De var totalt hjärntvättade.
1997 åkte jag min mamma och syster ner till Sudan och min moster. Vi bodde på ambassaden. Vårt hopp var att få träffa våra kusiner. Så blev det inte. Men jag är tacksam för att få upplevt den resan så att jag i alla fall vet hur mina kusiner lever. Från att leva i ett rikt sverige till ett fattigt sudan är en stor skillnad.
Min moster beslutade sig tillsist för att åka hem till sverige igen och kämpa hemifrån.
Åren gick och min moster åkte med jämna mellanrum ner för att få träffa sina barn. Hon fick utstå misshandel av pappans familj, bli utslängd i öken, hamna i häktet, bli spottad i ansiktet av sin egen dotter.
Tv var inkopplad, detektiver var inkopplade för att kidnappa tillbaka mina kusiner, det enda siktet var att få hem våra tre svenska flickor. Inget hjälpte
Mina kusiner blev bortgifta. Idag har den äldsta två barn. Ingen har ännu kommit tillbaka men situationen är inte den samma. Min moster har god kontakt med min äldsta kusin. Hon kan fortfarande svenska och de pratar jämnt i telefon. Det är svårare med de två yngre som tappat det svenska språket.
Jag Kan fortfarande tänka. Snälla väck mig ur denna dröm. Men det är ingen dröm. Det är en grym historia som blivit verklighet för min familj.
Jag längtar till den dagen då de kommer hem igen. I mitt hjärta vet jag att det kommer bli så. Har jag väntat sen 1996 kan jag vänta ett tag till. Jag står här med öppna armar. Jag hoppas att ni vet det.
Älskar er! Ni kommer för alltid vara mina bästa vänner.
Detta var ett kort utdrag ur mitt hjärta. Istället för att behöva berätta för alla hoppas jag att de läser istället. Detta är mitt sätt att släppa in er i livet.
