take me away

precis när man tror att allting är på väg att bli bra,
då är det fan alltid något som händer.

Att drabbas av lungcancer som icke rökare är fan inte okej,
livet är bra jävla orättvist!

jag flyr i alla fall till London över nyår.
Tack och lov för det!


Tänker på dig Anders.
Du ska fan bekämpa skiten!

don't stop me now

Jag känner att det snart kan hända något bra.
Kanske börjar mina kassa tankar och inställningar vända.
Kanske blir det något kul av allt tillslut.

Igår pratade jag me Elin. Mitt kall är sjuksköterska och hennes är socionom.
Vi behöver inte några hjärtekrossare till män.
Men sen vände vi på det hela.
Ska man viga sitt liv till sitt yrke vid 22 års ålder.
Vi har nog bara träffat fel idioter!

Du vill inte ha mig i ditt liv men du kan inte lämna mitt..
hur fan hänger det ihop?

i helgen väntar Åre, det kan inget annat än bli bra!

Jag ska sakna dig imorgon

Tisdag igen, en vecka har gått sen jag skrev sist.
Dagarna bara flyger fram, skrämmande på många sätt.
Dagen har i alla all börjat på bästa tänkbara sätt,
nämligen med ett pass easyline.

snart ska jag till skolan med anna-maria och försöka göra klart vårt arbete.
det går sakta men säkert framåt.
hade slutbedömning på praktiken,
kan inte annat säga än att jag är så jävla stolt över mig själv.
Högsta betyg i allt. Suck it in!

Nu får man leva på det ett tag,
jag behöver ett nytt glädjerus snart.
Annars kommer jag gå under.




Ja jag ville leva farligt
Så jag slängde mina skor
Men när man väntat allt för länge
Blir inget som man tror

Och jag är aldrig nöjd med något
Jag har alltid varit sån
När jag ser mig själv I spegeln vänder jag mig om

blickar framåt

I skolan och gör mitt yttersta för att få ner lite text i dokumentet. det går segt.

Pratade länge med moster igår. Jag grät av lycka! Hon har precis varit i sudan och fått träffa både sin äldsta och mellersta dotter. Det var förstå gången på ca 13 år som hon fick krama sin mellersta dotter. starka känslor!

Hon fick tyvärr reda på hemska saker som barnen utsatts för. Detta gör mig så ledsen. Man kanske ändå ska ta å åka ner med pistol....

Men nu ser jagdet positiva och vi går sakta men säkert mot rätt riktining.
Älskade moster du ärså stark!


Idag är det ingen praktik. Lite skönt faktiskt. är så himla trött och slut i kroppen-bodycombaetn igår underlättade ju inte det hela- nu är jag ju även trött i varenda jävla muskel!

Ha det bra alla glada!
Idag är nog en bra dag. Dessutom kommer Elins bror på besök. Skönt med nya fläktar och avlastning av Elin :P

Jag vet vem jag är när jag är hos dig

Igår var det torsdag. det planerades att vi endast skulle upp till soppan och käka. men när man börjar kl. två nästa dag rycker det lite i festhumöret och självklart fick vi ändra planer.

Blev en helt ok utgång. Var ganska så trötta så var hemma vid halv två snåret.

Sov till nu så nu blir det till att ta på sig träningskläder och träna bort lite cider. Ska jogga tills jag dör :P

ikväll blir lugnt och imorgon blir det utgång... men en nykter sådan!

Ge mig mys, godis och en film.... det är så himla äckligt väder!

Tillbaka ...

Jag flydde iväg till uppsala och stockholm. Hade de bästa dagarna på mycket länge. Jag trodde att jag skulle få ny energi. Så fel man kan ha.
Jag är lika tom som innan.

Kan jag inte bara få bli glad!

Nu delar jag med mig av mitt hjärta

Det här kommer nog bli det längst inlägget jag kommer skriva någonsin men idag måste jag bara skriva av mig. Det finns en hel del dagar då jag är nere och helt i min egen värld. Men det beror enbart på en sak och det är år 1996. Det är året då mina tre kusiner blev kidnappade av sin egen pappa till sudan.

Det hela började med en ful skilsmässa. Min moster och hennes tre barn flyttade ifrån huset och in till stan. Malmö festivalen skulle börja i malmö. Mina kusiner hade varit hos sin pappa ett tag. Det var hans ”tid” att ha barnen. På fredagen skulle vi alla ses på malmöfestivalen och äta. Vi bodde lite utanför stan men även vi hade fått lägenhet i stan och skulle flytta snart. Vi skulle faktiskt alla bo på samma gård och jag och min jämngamla kusin och bästa vän skulle gå i samma klass.

Vi hade bestämt tid och plats. Jag, min syster och mamma stod och väntade på malmöfestivalen.

Fem minuter sena, tio minuter sena, en halvtimme sena. Vi ringde min moster. Pappan hade inte lämnat barnen som bestämt. Min moster ringde pappan men inget svar. Vi ringde till morfar för han var den enda som hade bil. han satte sig i bilen och åkte ut till pappans lägenhet. Han möttes av en totalt tömd lägenhet. Inte en pryl fanns kvar.

Jag minns inte så mycket efter den tomma lägenheten. Men jag minns att jag och min syster sov hos mamma den natten. Om det var under natten eller dagen efter som vi fick beskedet minns jag inte. Men jag minns att min moster hade ringt runt till pappans släkt. Hon fick reda på att pappan och barnen var i sudan.

Pappan hade fört ut mina kusiner under falsk identitet. Han hade lurat dom att dom skulle till tivoli i köpenhamn. Mina kusiner var då 5, 8 och 12 år När de väl hade åkt flyg förstod de att inte allt var rätt till.

Efter ca en vecka åkte min moster ner till sudan. Pappans familj vägrade hjälpa till. Först gömde dom barnen och min moster visste inte riktigt var dom befann sig. Barnen blev hjärntvättade och lurade till att det var deras mamma som lämnat dom och att hon var en smutsig kvinna och inte levde som en äkta muslim som man ska göra. Min moster befann sig fram och tillbaka i två år i sudan för att kämpa fram umgängesrätt. I ett så strikt muslimskt land är detta i stort sätt omöjligt. UD:s jan eliasson hjälpte min moster och gjorde en stor insats för min familj. Men inte ens en så högt uppsatt man kunde hjälpa oss. Tillslut gick ett umgänge igenom. Min moster fick träffa sina barn i ett rum. Bevakat av pappan och andra män. Hon fick utstå hårda ord från sina egna flickor och blev smutskastad. De var totalt hjärntvättade.

1997 åkte jag min mamma och syster ner till Sudan och min moster. Vi bodde på ambassaden. Vårt hopp var att få träffa våra kusiner. Så blev det inte. Men jag är tacksam för att få upplevt den resan så att jag i alla fall vet hur mina kusiner lever. Från att leva i ett rikt sverige till ett fattigt sudan är en stor skillnad.

Min moster beslutade sig tillsist för att åka hem till sverige igen och kämpa hemifrån.

Åren gick och min moster åkte med jämna mellanrum ner för att få träffa sina barn. Hon fick utstå misshandel av pappans familj, bli utslängd i öken, hamna i häktet, bli spottad i ansiktet av sin egen dotter.

Tv var inkopplad, detektiver var inkopplade för att kidnappa tillbaka mina kusiner, det enda siktet var att få hem våra tre svenska flickor. Inget hjälpte

Mina kusiner blev bortgifta. Idag har den äldsta två barn. Ingen har ännu kommit tillbaka men situationen är inte den samma. Min moster har god kontakt med min äldsta kusin. Hon kan fortfarande svenska och de pratar jämnt i telefon. Det är svårare med de två yngre som tappat det svenska språket.

Jag Kan fortfarande tänka. Snälla väck mig ur denna dröm. Men det är ingen dröm. Det är en grym historia som blivit verklighet för min familj.

Jag längtar till den dagen då de kommer hem igen. I mitt hjärta vet jag att det kommer bli så. Har jag väntat sen 1996 kan jag vänta ett tag till. Jag står här med öppna armar. Jag hoppas att ni vet det.

Älskar er! Ni kommer för alltid vara mina bästa vänner.

Detta var ett kort utdrag ur mitt hjärta. Istället för att behöva berätta för alla hoppas jag att de läser istället. Detta är mitt sätt att släppa in er i livet.

Höstmarknad, snö och mys

Dagen har spenderats i åre. Det hela började med en livsfarlig bilresa med Hilding i världens sjukaste bil pärlan. Man får slå på hastighetsmätaren för att den ska funka, bensinmätaren lever sitt eget liv och för att starta krävs ett jävla tålamod. En tvärnit, en inkörning i en rondell, motorstopp i krypkörning och en tur in i järpen centrum senare var vi framme i Åre.

Vi var ett gäng på ca 10 pers. Vi började med en frunch på åre bageri. käkade världens godaste macka. sen strosade vi runt i Åre centrum. kollade i massa stånd och bara mös. köpte även världens snyggaste linne :D efter en stunds rundvandring blev det jakt efter öl. Säger som Danne:
- sjukt att vi varit på världens pubrunda men inte fått i oss en enda jävla öl.
det var fullt överallt. men tillslut hittade vi ett ställe och jag beställde in en spanish coffe. underbart gott. Efter vätskepåfyllning gick vi ut och det hade börjat snöa. Vi tog massa fula hoppbilder och betedde oss som folk som aldrig hade sett snö. men jag älskar det!

Sedan blev det en langos och en bilfärd hem. denna gick något säkrare. Dock när vi väl är hemma i Östersund igen och tankar så lyckas vår enormt fina bil dö. Pärlan vägrar starta. Vi får putta den en bit. T.o.m. jag utan körkort gör ett försök till att få igång biljäveln men den vägrade. Som tur var var bilägaren i närheten och fick hjälpa oss. Nu är vi åter hemma och jag är helt slut. Vissa ska ut ikväll men jag tror fan att det bara blir soffan för mig. är inte alls sugen på utgång.

men men ha en trevlig kväll alla glada och tack för en mysig dag tjejer + danne.

puss