Sitter på tåget nu, har kommit halvvägs.
Jag är i tid och jag har sovit hela vägen.
Jag borde vara glad.
men att åka hem får mig att inse att nu är det jävlligt nära slutet.
Som jag längtat... men nu då, jag vill inte att studentlivet ska ta slut.
jag är inte redo att börja ett normalt liv som kretsar kring en kalender för att hinna med allt. Jag vill fortsätta med att ta spontana utgångar med vännerna, fortsätta fika när vi känner för det, ta en sovmorgon om jag är för trött för att ta in information och göra lite precis som jag själv vill, helt enkelt vara chef i mitt eget liv. Resultatet av detta levene har blivit en lycklig miryam som presterat bra, kunnat kombinera nytta med nöja och leva med ett skratt i vardagen.
jag kan t.o.m erkänna att jag kan fortsätta att vara en fattig student, inte för att det är speciellt roligt, men för att man uppskattar de små sakerna mer.
nej jag är inte redo attg inta vuxenlivet.
Jag börjar med åre, men sen då, är det dags då eller kan man bara fortsätta glida lite?
Det är mycket jag vill här i livet och min utbildning är det bästa jag gjort, är helt hundtra med mitt yrkesval och trivs sjukt bra men ett litet men ligger och gnager....
jag är inte ens överväldigad över att få komma hem, det blir en kort och intensiv period, ska självklart bli underbart att träffa alla underbaringar, men på något sätt sliter åre i mig och jag vill tillbaka =)
på senaste tiden har jag träffat personer som totalt chockat mig.. till det positiva.
inte trodde jag att jag hade förutfattade meningar men oj vad fel jag hade. Men jag gav de en chans så någonstans trodde jag väl att det skulle bli sjukt bra, och så bra det blev =)
Åker tillbaka till åre 25/12, börjar jobba direkt men sen ska det fan åkas skidor utav helvete =) can't wait!
puss alla glada och en riktigt god jul.
Ni är många där ute som gör mig sjukt lycklig <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar