det slog mig när vi satt där vi bordet,
inget vet, vi tar förivet att alla vet, vi tror att folk ska veta
och vi berättar om det som om det är ingenting,
folk gapar med munnen och vill att vi berättar mer.
Vi ryggar tillbaka och byter samtalsämne.
idag är jag lite kryptisk (om det nu heter så haha)
jag lever för stunden, för skratten och för de som gör mig lycklig,
just nu är jag så lycklig som man kan bli,
detta utan en karl eller miljoner,
utan över vad jag själv åstadkommit.
den lyckan är så mycket bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar